Jag väljer att locka mitt hår så mina naturliga lockar ser lite mer förfinade ut och sen får jag för mig att ta

hårlängderna längst fram och spänna fast dem där bak så som jag ofta sett Lauren Conrad göra. Sen ropar

mamma på mig igen och säger ''vi går om fem minuter''. Jag avslutar min sminkning med ett ljusrosa läppstift

och sedan springer jag ut ur garderoben och hinner snabbt greppa mina alldeles nya jeffrey campbell skor

som jag väljer att matcha klänningen med.

 

När jag gått ner från trappan och in i hallen står mamma och försöker ta på sig sina jimmy choos' och jag följer

exemplet och sätter på mina egna skor.

Mamma låser dörren efter sig och sen går vi mot garaget och ett sms poppar upp på min iphone medan jag sätter

mig i bilen.

 

-  Vi ses väl hos Bergers ? /Kate

- Ja, är på väg / F

 

Kate Seckler, är en av döttrarna till en av familjerna som också skulle vistas på brunchen idag och vi är ganska bra

vänner. Hon går på min nya skola och vi brukar träffas ganska mycket under skolan för vi har många lektioner

tillsammans.

 

Under den korta bilresan säger varken jag eller mamma något till varann. Jag vet att mamma är upptagen med

andra tankar och jag orkar inte störa. Istället känner jag en viss smärta från foten och inser att jag glömt bort

sko skavet som inträffade under gårdagens festligheter. När vi åker ser jag en affär där det på skylten står ''Apotek''.

 

- Kan vi bara stanna lite snabbt? säger jag, egentligen inte som en fråga utan mer som vi SKA.

- Okej. svarar mamma snabbt och kör in mot sidan där hon parkerar.

- Vad ska du göra? För vi har en tid att passa!

- Jag vet. Men jag har sko skav och ett plåster skulle inte skada. Säger jag med en smått irriterad röst.

 

Faktiskt vet jag inte varför jag blev så sur men, jag gick snabbt ut ur bilen och över gatan.

 

''Hej, hur är det?'' säger de två tjejerna i kassan när jag går in. ''Bara bra'' svara jag snabbt och går in lite

längre in i butiken. Det tar inte långt tid innan jag hittar plåster och sen börjar jag gå mot kassan för att betala.

Men då får jag ett sms. Jag saktar ner takten en aning och ser ett sms från en av mina nya vänner, Miranda Allen.

 

- Det är fest hos Jacob ikväll (snyggingen från kemin om du inte visste). Och just det DU SKA MED! / M Allen

 

''Haha'' … hinner jag skriva innan jag stöter emot någons axel och tappar både plåstren och min iphone.

 

''Oj, Ursäkta'' säger både jag och killen jag nyss kolliderat med i mun på varann.

 

Han har på sig ett par jeans som jag nästan började undra om de skulle trilla av snart och en vit t-shirt som satt

tillräckligt åtsittande för att man skulle se att han brukar träna. Mer han jag inte se för ens jag försökte att böja mig

efter mina saker när jag insåg att det var omöjligt och nå dem med dessa klackar på. Som om han läst mina tankar

böjde han sig också ner och tog upp mina saker och sa ''här''. jag svarade med ett tyst ''tack'' och sen kollade jag mot

hans ansikte men han hade på sig både en mössa och solglasögon så jag hade ingen chans och se hur han faktiskt

såg ut. Han stog och nästan stirrade på mig men då tog han av sig brillorna och kollade på mig igen.

 

- Är du okej ? sa jag utan att veta vad jag egentligen skulle säga

- Jo, asså ja, självklart. Är du ? svarade han, med en aning sen reaktion

- Ja , haha. Jag fnittrade till lite smått och kollade ner i marken och sen upp igen med ett litet diskret leende.

 

Jag hade förstått det, alltså att det var han … Men han var inget som jag trodde i verkligheten. Jag menar, Damon och Stefan

i The Vampire Diaries det brukar vara min typ. Eller ja, jag trodde det tills jag såg han, här, på riktigt.

 

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Här är alltså första kapitlet. Jag har även valt att publicera i varje fall ett till kapitel idag för att ni ska kunna säga mer vad ni tycker.

Och vad tyckte ni om detta? Var det bra ?