Previously on Soulmate:

Faith träffade sin morfar, Kayden.

Justin kom hem till henne, de kysstes.

Avslutning:

Han stod här vid min dörr och log sitt fina leende. Men vad hände nu? Han gick in och stängde dörren efter sig. Tog tag

om min midja och kysste mig. Jag satt armarna runt hans hals och kysste tillbaka. Sen slutade han och kollade på mig

med sina något för fina ögon och log. Jag log tillbaka och kysste honom igen. Han gjorde samma sak och satt sin hand

på min kind. Jag rös inombords, det här var för bra för att vara sant.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 6 - The people who surround me

I två veckor hade jag och Justin gjort saker tillsammans. Vi hade verkligen lärt känna varandra väl och

det kändes bättre än någonting jag skulle kunna föreställa mig. Men när vi varit utanför mitt hus hade vi

inte kunnat göra saker som jag ville, jag menar kyssas och kramas offentligt, nej det kunde vi inte göra

med alla fans och paparazzi som fanns runt omkring , jag menar när vi inte än hade berättat för våra föräldrar.

Herregud vad irriterande. Jag ville slå mig själv i huvudet. Och hoppas på att mina fantasifulla tankar tog ett

stopp. Jag gjorde upp en hel historia i mitt huvud.

Det hade gått två veckor sen Justin kysst mig. Men inte kysst mina läppar. Han hade gett mig en kyss på kinden.

Men jag tror jag ville något mer. Kanske ville jag att han skulle ha kysst mig? Eller ville jag det? Men då skulle

allt bara gått för fort.

Jag satt mig ner i fåtöljen i biblioteket. Ett rum jag bara spenderade tid i när jag behövde tänka. På det lilla träbordet

bredvid mig låg min iphone. Jag tryckte på knappen för att kolla klockan. 14.38, jag hade nästan slösat ännu en dag

hemma, snart märkte jag det. 10 dagar sen han åkte. Han kanske bara hade kysst mig på kinden precis som i poolen

och han kanske bara hade menat det precis som en vän. Men de fyra dagarna innan han åkte hem till Kanada, hade

varit underbara. Vi hade pratat med varandra och verkligen förstått varandra. Han var inte en av dem kändisarna som

trodde att de kunde bete sig hur som helst bara för att folk visste vem dem var. Nej, Justin kunde uppföra sig och han

var som vilken normal person, fast snäppet bättre. Det var något, något som fick mig att tänka lite extra på honom.

Men på vilket extra litet sätt visste jag inte.

Idag, samma dag som Jennifer kommer hem och bara en dag kvar tills Justin också gör det. Jag gick ut från biblioteket och

in på mitt egna rum. På bordet i glas låg min dator som jag bar vidare till min säng där jag också satt mig ner.

Twitter var det första jag gick in på. Efter att ha kollat runt ett tag skrev jag ett ''tweet'' hänvisat till Jennifer.

Jag log i tanke på att min bästa vän äntligen hade kommit tillbaka från Australien som hon hade varit för att hjälpa sin syster

med hennes jobb.

Bara en kvart senare ringde det på dörren. Jag reste mig upp från sängen och rättade till den vita blusen och de ljusa jeans shortsen

jag var klädd i, och sen gick jag med raska steg mot dörren. ''Hej bästaste bäste bästa vän'' skrek Jennifer innan hon kastade sig i mina

armar. Jag blev tårögd av lycka och svarade snabbt ''Hej du med''. Samtidigt släppte vi taget om varandra och log mot varandra.

''Men hallå, vad hände med stilen'' sa Jennifer och gav ifrån sig ett fniss. Jag tittade på min välklädda vän i höga svarta shorts, vitt linne

och en kavaj. ''Jag behöver nog en uppdatering i garderoben'' svarade jag lite osäkert men började snart också små skratta. Jennifer nuddade

min axel samtidigt som hon tog sig förbi mig och sprang upp för trappan och in i mitt rum. Jag följde efter och satte mig på min obäddade säng

igen.

På golvet hade Jennifer lagt fram en ljus rosa klänning och bredvid en vit klänning med djupurringning både bak och fram.  Hon gick fram

till mig och skakade hela min kropp med hjälp av ett grepp om mina axlar. ''Vad är det med dig?'' Jag log mot min vän och kollade in i hennes

gröna ögon. ''Inget, jag har bara saknat din energi'' Jennifer gav ifrån sig ett lågt skratt ''Förlåt att jag inte alltid kan vara din redbull''. Nu skrattade

vi båda åt våran torra humor och jag reste mig upp ur sängen för att välja den ljus rosa klänningen.

''Taddaah'' Sa jag och gav ifrån mig ett flin. ''Snyggt'' Sa Jennifer och log menande. ''Dags för tjej-time at the mall!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ett ganska kort kapitel och lite av ett mellan kapitel som behövs för att få ihop novellen. Ville gärna ha med ett kapitel där man

får se lite mer av Faith's bästa vän.

Vad tyckte ni förresten om att J&F aldrig faktiskt hade kyssts?

Previously on Soulmate:

Det är 2 veckor senare och

Faith berättar hur hon känner

för både Justin och Seth, men

berättar det inför Seth också.

Avslutning:

Seth vände sig om och bara gick. Ut i regnet och bort från mitt hus. Jag tog upp min iphone snabbt från min ficka och

skrev två sms:

Till Seth:

Förlåt,Förlåt,Förlåt!

Till Jennifer:

Jag tror jag behöver min bästaste vän…

------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 5 - Apoligize and start over

Igår hade jag pratat med Jennifer i en evighet, eller ända tills jag somnat.

Jag visste vad jag skulle göra och steg ett var redan avklarat: Lägga Seth åt sidan.

Idag var det en ny dag och t.om. en måndag. Jag hade klätt på mig, sminkat mig och

även plattat mitt hår.

Nu var jag på väg till en restaurang där jag skulle möta upp min morfar, eller Kayden som

han föredrar att bli kallad.

Jag gick ur bilen och en som jobbade på restaurangen tog emot nycklarna och körde iväg för

att parkera den.

Inne i restaurangen möttes jag av Kayden's assistent som visade mig till VIP rummet där Kayden var.

- Elegant och bra klädval. Sa assistenten

- Tack, sa jag. Och kollade på min tajta grå/blå klänning och svarta kavaj jag hade på mig.

''God förmiddag'' sa Kayden, och nickade mot mig och stolen. Jag satt mig ner och svarade samma sak.

Vi åt lunch och pratade om lite allt möjligt men framförallt skolan.

Efter ett tag tog Kayden upp en papperspåse som hade legat på golvet hela tiden. Han tog ut lådan ur den

och gav den till mig ''Från Laurel'' sa han. Hon skickade den genom mig så att den säkert kom fram.

Jag tittade på lådan, den var vit med en svart text som sa ''Dolce & Gabbana''.

- Så du och mormor pratar med varandra. Sa jag glatt men ändå lite förvånat. De hade inte varit sams sen de

hade skilts, och det var innan jag föddes.

- Nej, bara när det gäller dig och din mor. Svarade Kayden.

Jag nickade och återgick till att öppna lådan, i den låg en vit vacker klänning med ett mönster på tyget, eller var den virkad?

Nej, jag var lite osäker men den var så vacker och jag visste att den var i från den senaste kollektionen. Jag log och la ner

den i lådan igen.

Kayden harklade sig och ursäktade sig. Jag besvarade hans ursäkt och sa att det var okej, för jag också var tvungen att

gå. Men det var egentligen inte sant. Jag hade inget som väntade mig hemma.

Jag gick in i bilen och tog upp min iphone ur den svarta kuvertväskan jag hade burit med mig. Ett djupt andetag senare så

skickade jag iväg ett sms som befann sig på den patetiska sidan.

Hej och förlåt, att jag inte hört av mig. Hade jätte kul med dig även om det var 2 veckor sen. Jag vet.

Men jag och Seth, är inget. Det blev bara komplicerat och fel.

Och om du inte vill svara är det okej, jag förstår. Men jag hoppas du ändå gör det. / xx Faith

Fick upp nycklarna och öppnade dörren, fortfarande inget svar. Istället gick jag upp på mitt rum och satt på mig den nya klänningen,

den var helt perfekt, jag bytte också skor till ett par ljusbruna med nitar på. Sen kollade jag mig i spegeln och tog på mig en guldig

klocka. Perfekt! Tänkte jag men perfekt för vad? Jag hade ingenstans att gå, fast det kändes ändå bra att känna sig så fin.

Pling * Pling *

Hörde jag dörrklockan ringa, jag sprang så snabbt jag kunde med mina klackar. Sen öppnade jag dörren.

- Wow, vad fin du är! Stör jag? Jag menar ska du iväg? sa Justin något nervöst.

- NejNej, sa jag minst lika nervöst. Han kanske inte hade svarat på mitt meddelande men det här var så mycket bättre.

Han stod här vid min dörr och log sitt fina leende. Men vad hände nu? Han gick in och stängde dörren efter sig. Tog tag

om min midja och kysste mig. Jag satt armarna runt hans hals och kysste tillbaka. Sen slutade han och kollade på mig

med sina något för fina ögon och log. Jag log tillbaka och kysste honom igen. Han gjorde samma sak och satt sin hand

på min kind. Jag rös inombords, det här var för bra för att vara sant.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Previously on Soulmate:

Justin kom hem till Faith.

De pratade och gick sen till

poolen och badade, där fick

Faith en kyss på kinden och någon

skrek på henne från altanen.

Avslutning:

Jag blev rädd att jag inte

skulle kunna behärska mig så jag kollade snabbt åt sidan och Justin kysste mig på kinden. Jag vände mig tillbaks mot honom och log. Men det kändes

som om det var inte alltför längesen någon kysst mig på kinden och jag tänkte tillbaka till gårdagen som jag inte mindes så mycket från. Ett skrik hördes från

husets altan dörr.

- Hallåå, Faaiithh ?

Snabbt vände jag huvudet mot dörren där …

--------------------------------------------------------------------

Kapitel 4 - Feels like a decade ago

2 veckor senare

Det hade gått två veckor, två veckor sen jag sett hans ansikte, två sen han kysst mig på kinden, två veckor

sen Seth hade stått vid altandörren och sedan väntat på att jag skulle känna sak som han gjorde. Vad som

var två sen kändes som flera år sen, jag saknade någon jag knappt kände men som jag redan älskade att

ha närhet av. Dock hade inte ''att ha någon i närheten'' varit något bekymmer de senaste veckorna, Seth

hade sovit hos mig, varit med mig varje dag (inklusive natt då). Men jag ljög, både för mig själv och för

honom och jag visste det.

Mamma hade kommit hem på fredagen som hon sagt men åkt iväg på kvällen igen. Hon skulle inte komma

hem förrän nästa vecka.

Jag kunde fortfarande höra Seth's ord i huvudet från den dagen, för två veckor sedan. Han hade sagt ''skulle

vi inte pröva igen'' och gett en blick åt Justin och sen också kysst mig på kinden. Justin hade sagt att han var

tvungen att åka till ett möte och stuckit. Och då hade Seth börjat berätta om festen att vi hade bestämt att vi skulle

försöka att fungera igen, tillsammans, som flickvän och pojkvän.

Men sanningen var hård som vanligt. Jag hade inte vetat vad jag skulle säga och sen tyckt synd om honom och

sagt ''visst'', fast jag inte knappt kom ihåg varför vi gjort slut kunde jag bara veta att vi hörde inte ihop. Jag hade någon

annan hela tiden i bakhuvudet.

Jag satt i köket och drack ett glas med vatten och is. Sms-ljudet från iphonen lät och på skärmen stod det ''Seth'', jag

öppnade meddelandet:

Hej söta flicka, åker till dig nu,

vi ses snart älskling. / xxxxxx Seth

Jag himlade med ögonen, en kvart ensam till tänkte jag. För så lång tid skulle det ta för Seth att komma hit.

Jag brukade känna mig ensam men nu tyckte jag att det var mer irriterande att ha någon med mig hela tiden.

Fast jag visste att jag antagligen inte skulle vilja säga något till honom, jag var för rädd för att såra honom.

Jag la iphonen i handen igen och gick in på meddelande. Jag skrollade ner en bit tills jag såg min och Justin's

konversation. Hans senaste meddelande gav mig ett leende som lekte på mina läppar:

Vad vacker du var idag … / xx Justin

och bara någon sekund senare hade ännu ett sms kommit:

Fast det är du varje dag … / xx Justin

Men sen var det inga fler meddelande varken från mig eller han. Jag hade inte vågat svara och att svara 2 veckor

senare kändes bara fel. Tanken av att han kanske glömt bort mig slog mig och den var jobbig så jag la iphonen ifrån

mig.

Jag ställde mig i spegeln ute i hallen och kollade på mitt kläd val för dagen. Faktiskt kände jag mig mer missnöjd än

vanligt. På mig hade jag ett par jeans shorts och en transparent skjorta i mörkblå som man kunde se min bh rakt igenom,

jag kände mig lite naken och inte bekväm. Upp för trappan, in i mitt rum och in i garderoben.

Jag tog en t-shirt som hängde på en galge. Den var mörkgrå och på den stod det: Life's better with you,you and you.

Det var Will's, min bästa vän t-shirt som jag mer eller mindre snott av honom innan jag åkt hem från Palm Beach igen.

Kragen hade jag klippt sönder för att få en större urringning men tröjan var fortfarande lika mysig som vanligt.

Jag gick ner till köket igen och skulle precis öppna kylskåpet när dörrklockan ringde.

- Hej min finaste älsklings flicka. Sa Seth.

- Hej, du. Svarade jag, inte lika entusiastiskt.

Han verkade inte märka att jag inte besvarade hans känslor på det sättet han ville, utan bara gick fram mot mig och tog

tag runt min midja, sen kysste han mig på kinden och flyttade huvudet mot min mun. Jag flyttade mitt ansikte så jag kunde

se ut och sa ''vilket tråkigt väder det är ute'''. Seth's mörkbruna ögon såg besvikna ut så jag drog min hand genom hans också

mörkbruna hår och sa ''du är också fin''.

Men jag kysste inte honom, det kändes inte rätt, det var inte hans läppar jag ville ha mot mina.

Ändå, trots att jag visat så mycket motstånd mot han så tog han en chans till. Han gick mot mig och satt ena armen runt

mig och den andra på min rumpa, något jag inte uppskattade att just han gjorde på mig. Jag kände som att jag redan till-

hörde någon, och det var inte han. Seth tryckte sig mot mig med hela kroppen och sina läppar och kysste mig, jag gjorde

inget motstånd utan bara följde med tills…

Tills jag backade och sa:

- Alltså nej, det går inte.

- Va? Vad går inte?

- Det här. Du och jag!

- Men varför det?

- För … För att jag är kär i någon annan. Sa jag, med en hög betoning på ''annan''

Seth vände sig om och bara gick. Ut i regnet och bort från mitt hus. Jag tog upp min iphone snabbt från min ficka och

skrev två sms:

Till Seth:

Förlåt,Förlåt,Förlåt!

Till Jennifer:

Jag trot jag behöver min bästaste vän…

--------------------------------------------------------------------------------------------------

4 kapitlen skrivna, vad tycker ni ?

Soulmate? - Kapitel 1

Min dörr slängdes upp och jag hör en välbekant röst säga ''ojdå'' när den slår emot väggen.

''Upp ur säng nu unga dam, vi ska vara på söndags brunchen klockan 11.30 hos familjen Bergers''

säger min mamma med en röst som verkar mer jäktad en vanligt.

Ett ''aaahhhhh'' ljud ger jag ifrån mig och frågar mamma hur mycket klockan är. ''10.30'' säger hon

precis innan hon vänder i dörren och går mot sitt egna sovrum.

Vart annan söndag är alltid desamma för mig, vaknar någorlunda tidigt och slänger oftast på mig

lite kläder och därefter och jag med min mamma över till familjen Bergers för våran söndags brunch

med dem och 2 familjer till.

Jag drar av mig mitt silkeslena täcke och går mot duschen, där hinner jag bara duscha av kroppen

innan jag inser att jag kommer inte hinna välja kläder och fixa mig på en timme. Efter att torkat

av mig drar jag på mig en badrock och går ut från mitt badrum och svänger precis vid utgången för att gå mot

de två dörrarna framför min säng. Snabbt öppnar jag upp dörrarna och blir bländad av det starka ljuset

från min garderob. Jag sätter min en hand snett över ena ögat så att jag kan se med det andra och börjar

gå mot avdelningen i min garderob där jag har alla mina klänningar. Ett tag står jag och stirrar på mina

- för många - klänningar jag äger och tänker för mig själv ''Åh gud jag har ju verkligen inga kläder''.

Jag sätter min hand för båda ögonen och drar min andra hand över klänningarna och räknar …

1 . 2 . 3 … Sen tar jag tag i den sist träffade och kollar på den, en vit virkad klänning. Perfekt!